Valborg
Skulle precis gå in och skriva något om vilket roligt liv jag har när jag upptäckte att det är Valborg idag. Skrollade igenom diverse bilder och statusuppdateringar om olika sorters valborgsfirningar. Jag väntade på stunget av sorg i magen som jag har lärt mig betyder hemlängtan, men det kom aldrig. Högtider brukar vara dagar då det kan dyka upp. Istället tänker jag på alla härliga vänner jag har och människor jag har mött. Som har stöttat och peppat, delat med sig av livshistorier, fått mig att tänka och tänka om, puttat mig tillbaks på rätt väg när jag har kört in i ett sidospår och som har gett mig fantastiska minnen. Ibland känns det som att mina nära och kära aldrig har varit så nära som de är idag. Det tror jag kan bero på att jag ofta skänker tacksamhet tankar att jag har så många goingar, de är mer närvarande än någonsin hur knasigt det än låter. Känner att jag hamnade på många sidospår, men vad jag ville komma framtill var väl egentligen att jag håller mig i skinnet och trivs gott.
I was just about to write something about how funny my life is when I discovered that it is Valborg (a Swedish holiday) today. I was looking at pictures and updates about celebrations at Facebook. I was waiting for the feeling of grief in my belly that I learned means homesickness, but it never came. Holidays is usually days when I can feel like that. Instead do I think of all my wonderful friends and people I have met. That have support me, shared life stories, made be think and rethink, put me back on track when needed and giving me great memories. Sometimes does it feel like my beloved ones never have been as close as they are today. I think it is because I they are always in my thoughts and I'm more grateful to have them in my life. I felt like a lost track now, but what I really wanted to say was that I'm doing good and enjoy it here.
